Appendix:Fonologi, Ortografi och Stavelseuppdelning: Skillnad mellan sidversioner

* När samma konsonant dubbleras så indikerar detta att den första av konsonanterna avslutar den stavelse som tillhör vokalen innan medan den andra av konsonanterna inleder den stavelse som tillhör vokalen efter. Detta kan endast förekomma efter betonade stavelser. Exempelvis [[λυκκ|λυκκο]] ('λυκ|κο).

* Ι och Ω kan vara både semivokaler och vokaler beroende på deras position i stavelsen. Exempelvis i [[νιτταλαω]] ('νιτ|τα|λαω) används den som vokal med uttal [i] och i [[βὡσσιαϛ]] ('φὡσ|σιαϛ). där den används som semivokal med uttal [j]. Detta är i vanligtvis entydigt då ett Ι eller Ω framför en annan vokal indikerar att det är en semivokal medan ett Ι eller Ω som inte följs av andra vokaler indikerar att det är en vokal. När dessa komibneras med varandra är det också tydligt att den första av dem är semivokal, medan den andra är vokalen. ("ιω" uttalas [ju] och "ωι" uttalas [wi]). Att försöka representar fonemen [ji] och [wu] kan dock skapa konflikter, så ιι och ωω enligt stavningregler indikerar att stavelsen är lång då den följs av ett klusilkluster. Därmed används diakritiska tecken för att representera dessa fonem, där [ji] representeras av Ϊϊ  och [wu] av ¨Ω¨ω.