Appendix:Fonologi, Ortografi och Stavelseuppdelning: Skillnad mellan sidversioner

Hoppa till navigering Hoppa till sök
ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 5: Rad 5:
* Dacia (Ἀἀ Ἐἐ Ἰἰ Ὀὀ Ὑὐ Ὠὠ Ἡἡ) indikerar ett snarlikt men särskiljt uttal för en bokstav (främst vokaler men även Ἡἡ förekommer, Ῥῥ teoretiskt möjlig men idag inte använd).
* Dacia (Ἀἀ Ἐἐ Ἰἰ Ὀὀ Ὑὐ Ὠὠ Ἡἡ) indikerar ett snarlikt men särskiljt uttal för en bokstav (främst vokaler men även Ἡἡ förekommer, Ῥῥ teoretiskt möjlig men idag inte använd).
* Diaeresis (Ϊϊ ¨Ω¨ω) används för att särskilja bokstävernas användning som vokal eller semivokal, där detta inte framgår av sammanhanget.
* Diaeresis (Ϊϊ ¨Ω¨ω) används för att särskilja bokstävernas användning som vokal eller semivokal, där detta inte framgår av sammanhanget.
* Akut accent (Άά Έέ Ίί Όό Ύύ Ώώ) indikerar betonad stavelsen i ett ord, där detta inte framgår av sammanhanget.
* Akut accent (Άά Έέ Ίί Όό Ύύ Ώώ) indikerar betonad stavelsen i ett ord, där detta inte annars framgår av sammanhanget.
* Grav accent (Ὰὰ Ὲὲ Ὶὶ Ὸὸ Ὺὺ Ὼὼ) indikerar obetonad stavelsen i ett ord, där detta inte framgår av sammanhanget.
* Grav accent (Ὰὰ Ὲὲ Ὶὶ Ὸὸ Ὺὺ Ὼὼ) indikerar obetonad stavelsen i ett ord, där detta inte annars framgår av sammanhanget.
* Iota subskript (ͅΣσ) indikerar ett tvingat tonat uttal, där detta inte normalt appliceras (se fonologi)
* Iota subskript (ͅΣσ) indikerar ett tvingat tonat uttal, där detta inte normalt appliceras (se fonologi)


Rad 124: Rad 124:


Huruvida en stavelse är betonad har fonologiska konsekvenser utöver betoningen i sig, i synnerhet över vokallängd och vilka vokaler som får användas.
Huruvida en stavelse är betonad har fonologiska konsekvenser utöver betoningen i sig, i synnerhet över vokallängd och vilka vokaler som får användas.
* En obetonad stavelse som inte är i slutet av ord är alltid öppen, dvs kan inte ha en avslutande konsonant
* En obetonad stavelse som inte avslutar ett ord är alltid öppen, dvs kan inte ha en avslutande konsonant
* En obetonad stavelse kan vara både öppen och stängd om den avslutar ett ord. Stängda obetonade avslutande stavelser används dock i regel bara för grammatisk inklination och lånord, inte i roten av ett Gonjoniskt ursprungslexem
* En obetonad stavelse kan vara både öppen och sluten om den avslutar ett ord. Stängda obetonade avslutande stavelser används dock i regel bara för grammatisk inklination och lånord, inte i roten av ett Gonjoniskt ursprungslexem
* En obetonad stavelse har alltid kort vokal
* En obetonad stavelse har alltid kort vokal
* En betonad stavelse har kort vokal om den är stängd
* En betonad stavelse har kort vokal om den är sluten
* En betonad stavelse har lång vokal om den är öppen
* En betonad stavelse har lång vokal om den är öppen
* En obetonad stavelse kan inte skrivas med en av vokalerna med dacia över sig (Ἀἀ Ἐἐ Ἰἰ Ὀὀ Ὑὐ eller Ὠὠ), då dessa är svåra att särskilja från sina varianter utan dacia utan betoning. Med det sagt så kan fonemen som de dacia  
* En obetonad stavelse kan inte skrivas med en av vokalerna med dacia över sig (Ἀἀ Ἐἐ Ἰἰ Ὀὀ Ὑὐ eller Ὠὠ), då dessa är svåra att särskilja från sina varianter utan dacia utan betoning. Med det sagt så kan fonemen som de dacia  
Rad 139: Rad 139:
* När samma konsonant dubbleras så indikerar detta att den första av konsonanterna avslutar den stavelse som tillhör vokalen innan medan den andra av konsonanterna inleder den stavelse som tillhör vokalen efter. Detta kan endast förekomma efter betonade stavelser. Exempelvis [[λυκκ|λυκκο]] ('λυκ|κο).
* När samma konsonant dubbleras så indikerar detta att den första av konsonanterna avslutar den stavelse som tillhör vokalen innan medan den andra av konsonanterna inleder den stavelse som tillhör vokalen efter. Detta kan endast förekomma efter betonade stavelser. Exempelvis [[λυκκ|λυκκο]] ('λυκ|κο).
* Ι och Ω kan vara både semivokaler och vokaler beroende på deras position i stavelsen. Exempelvis i [[νιτταλαω]] ('νιτ|τα|λαω) används den som vokal med uttal [i] och i [[βὡσσιαϛ]] ('φὡσ|σιαϛ). där den används som semivokal med uttal [j]. Detta är i vanligtvis entydigt då ett Ι eller Ω framför en annan vokal indikerar att det är en semivokal medan ett Ι eller Ω som inte följs av andra vokaler indikerar att det är en vokal. När dessa komibneras med varandra är det också tydligt att den första av dem är semivokal, medan den andra är vokalen. ("ιω" uttalas [ju] och "ωι" uttalas [wi]). Att försöka representar fonemen [ji] och [wu] kan dock skapa konflikter, så ιι och ωω enligt stavningregler indikerar att stavelsen är lång då den följs av ett klusilkluster. Därmed används diakritiska tecken för att representera dessa fonem, där [ji] representeras av Ϊϊ  och [wu] av ¨Ω¨ω.
* Ι och Ω kan vara både semivokaler och vokaler beroende på deras position i stavelsen. Exempelvis i [[νιτταλαω]] ('νιτ|τα|λαω) används den som vokal med uttal [i] och i [[βὡσσιαϛ]] ('φὡσ|σιαϛ). där den används som semivokal med uttal [j]. Detta är i vanligtvis entydigt då ett Ι eller Ω framför en annan vokal indikerar att det är en semivokal medan ett Ι eller Ω som inte följs av andra vokaler indikerar att det är en vokal. När dessa komibneras med varandra är det också tydligt att den första av dem är semivokal, medan den andra är vokalen. ("ιω" uttalas [ju] och "ωι" uttalas [wi]). Att försöka representar fonemen [ji] och [wu] kan dock skapa konflikter, så ιι och ωω enligt stavningregler indikerar att stavelsen är lång då den följs av ett klusilkluster. Därmed används diakritiska tecken för att representera dessa fonem, där [ji] representeras av Ϊϊ  och [wu] av ¨Ω¨ω.
** Exempel: [[εινι|εινια]] har en rot εινι- och om substantivet inklineras med -ι kommer det stavas εινϊ.
** Exempel: [[εινι|εινια]] har en rot εινι- och om substantivet inklineras med -ι kommer det stavas εινϊ (inte εινιι)
* Om inget annat framgår ur sammanhanget antas det att betoning faller på den första stavelsen i ordet (eller det sammansatta ordets första delkomponent). Typiska indikatorer på att en annan stavelse än den inledande är betonad är:
** Att ett prefix har använts för att modifiera "rotordet". Exempelvis [[ναωσαω|πυναωσο]] blir (πυ|'ναω|σο) då [[πυ-]] är ett prefix.
** En sluten stavelse som inte är ordets sista kommer alltid vara betonad [[κεμαλβαϛ]] blir (κε|'μαλ|βαϛ)
** En daciavokal, vilket endast får förekomma i betonade stavelser. [[ηαλἑρ|ηαλἑρε]] blir (ηα|'λἑ|ρε)
** En dubblerad vokal, vilket tvingar lång och öppen stavelse och endast får förekomma i betonade stavelser. Notera att dubblerad vokal endast används då det är nödvändigt, som i [[οονσαϛ]] där det är nödvändigt för att se stavelseindelningen, eller i [[ιομρεελαϛ]], där det är nödvändigt för att avläsa uttalet (ιο|'μρε(ε)|λαϛ), och inte ('ιομ|ρε|λαϛ)
***  Grav och akut accent används om ingen av förgående metoder kan entydigt indikera en okonventionell betoning. Exempelvis [[γυ-]] är ett vanligt prefix (vilket gör att [[γυσυισ|γυσυισε]] snabbt identifieras till (γυ|'συι|σε)), men i ordet [[γυσομ|γυσομε]] som faktkst uttalas ('γυ|σο|με) inte (γυ|'σο|με). Det kan stavas γύσομε om förtydling vill göras. Ett ord med en stavelse är i regel betonat, men om betoning inte sker som i partikeln [[νὰ]] indikeras det med grav accent.
3 968

redigeringar

Navigeringsmeny