Appendix:Fonologi, Ortografi och Stavelseuppdelning: Skillnad mellan sidversioner

Hoppa till navigering Hoppa till sök
m
Rad 516: Rad 516:
* Avslutande konsonant (noll eller en konsonant)
* Avslutande konsonant (noll eller en konsonant)


Regler:
Det finns ingen regel om vilka konsonanter som kan ingå i ett konsonantkluster, så länge det "går att uttala" (ett extremt exempel är [[εκσπλοδαω]] (εκ|σπλο|δαω) där den andra stavelsen inleds med ett kluster av tre konsonanter). Semivokal kan användas i alla stavelser förutom att ''ι'' inte får användas som semivokal när den sista konsonanten i det inledande konsonantklustret är patal (''ϣ'', ''ϲ'', ''χ'' eller ''ἡ''). Orsaken är att det praktiska uttalet knappt förändras av tillägget av semivokalen och tvetydigheter i stavningen undviks genom denna restriktion. (fite me on this, Niklas!). Notera samma vokal kan användas både som semivokal och vokal i samma stavelse. Fonemet [ji] stavas ''ϊ'' istället för ''ιι'' och fonemet [wu] stavas ''ϋ'' istället för ''ωω''. Dubblerade vokaler fyller ett annat syfte som kommer beskrivas senare. Diftongvokalen är antingen ι eller ω. Dessa kan inte används som diftongsvokaler om huvudvokalen är någon av dessa. Den avslutande konsonanten har inga restriktioner, förutom i ett ords sista stavelse där vi helst undviker klusiler (''π'', ''δ'', ''τ'', ''ϲ'', ''κ'' eller ''ϙ'') då detta låter ogonjoniskt. Helt ok för sena låneord dock.
* En stavelse kan inte innehålla en avslutande konsonant om den har en efterföljande stavelse som saknar inledande konsonanter.
** Konsekvens: om en huvudvokal direkt föregås av en konsonant så tillhör den samma stavelse
** [[ϲεκα]] -> ϲε|κα, då huvudvokalen i första stavelsen ''ε'' föregicks av en konsonant ''ϲ'' och huvudvokalen i andra stavelsen ''α'' föregicks av en konsonant ''κ''.
 
Det finns ingen regel om vad som kan ingå i ett konsonantkluster så länge det "går att uttala" (ett extremt exempel är [[εκσπλοδαω]] (εκ|σπλο|δαω) där den andra stavelsen inleds med ett kluster av tre konsonanter).
Semivokal kan användas i alla stavelser förutom att ''ι'' inte får användas som semivokal när den sista konsonanten i det inledande konsonantklustret är patal (''ϣ'', ''ϲ'', ''χ'' eller ''ἡ''). Orsaken är att det praktiska uttalet knappt förändras av tillägget av semivokalen och tvetydigheter i stavningen undviks genom denna restriktion. (fite me on this, Niklas!)
Diftongvokalen är antingen ι eller ω. Dessa kan inte används som diftongsvokaler om huvudvokalen är någon av dessa.
Den avslutande konsonanten har inga restriktioner, förutom i ett ords sista stavelse där vi helst undviker klusiler (''π'', ''δ'', ''τ'', ''ϲ'', ''κ'' eller ''ϙ'') då detta låter ogonjoniskt. Helt ok för sena låneord dock.


===Öppna och slutna stavelser===
===Öppna och slutna stavelser===
Rad 541: Rad 533:
**: [[ϲἱἱϥϛαω]] -> ϲἱἱ|ϥϛαω -> (öppen)|(öppen)
**: [[ϲἱἱϥϛαω]] -> ϲἱἱ|ϥϛαω -> (öppen)|(öppen)
**: [[οονσαϛ]] -> οο|νσαϛ -> (öppen)|(sluten)
**: [[οονσαϛ]] -> οο|νσαϛ -> (öppen)|(sluten)
Regler:
* En stavelse kan inte innehålla en avslutande konsonant om den har en efterföljande stavelse som saknar inledande konsonanter.
** Konsekvens: om en huvudvokal direkt föregås av en konsonant så tillhör den samma stavelse
** [[ϲεκα]] -> ϲε|κα, då huvudvokalen i första stavelsen ''ε'' föregicks av en konsonant ''ϲ'' och huvudvokalen i andra stavelsen ''α'' föregicks av en konsonant ''κ''.


==
==
3 968

redigeringar

Navigeringsmeny