3 968
redigeringar
Simon (diskussion | bidrag) (La till fler exempel på hur stavelelseuppdelning fungerar) |
Simon (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 146: | Rad 146: | ||
* En stavelse utan avslutande konsonant är öppen. Detta är uppenbart när stavelsen avslutar ordet, men en vokal som följs av endast en konsonant tillhör också en öppen stavelse, då varje stavelse måste inledas av en konsonant så denna konsonant tillhör entydigt nästa stavelse. | * En stavelse utan avslutande konsonant är öppen. Detta är uppenbart när stavelsen avslutar ordet, men en vokal som följs av endast en konsonant tillhör också en öppen stavelse, då varje stavelse måste inledas av en konsonant så denna konsonant tillhör entydigt nästa stavelse. | ||
*: [[Γὁϣο]] -> Γὁ|ϣο -> (öppen)|(öppen). | *: [[Γὁϣο]] -> Γὁ|ϣο -> (öppen)|(öppen). | ||
*: [[χυλ|χυλε]] -> χυ|λε -> (öppen)|(öppen). | |||
* En stavelse med en avslutande konsonant är sluten. Detta är uppenbart när stavelsen avslutar ordet. Οm en vokal följs av två eller flera konsonanter i mitten avett ord kommer den första av konsonanterna i regel tillhöra den förgående stavelsen och resten tillhöra den efterföljande stavelsen. | * En stavelse med en avslutande konsonant är sluten. Detta är uppenbart när stavelsen avslutar ordet. Οm en vokal följs av två eller flera konsonanter i mitten avett ord kommer den första av konsonanterna i regel tillhöra den förgående stavelsen och resten tillhöra den efterföljande stavelsen. | ||
*: [[βεκβαϛ]] -> βεκ|βαϛ -> (sluten)|(sluten) | *: [[βεκβαϛ]] -> βεκ|βαϛ -> (sluten)|(sluten) | ||
*: [[λυκκ|λυκκο]] -> λυκ|κο -> (sluten)|(öppen) | |||
*: [[ονσαϛ]] -> ον|σαϛ -> (sluten)|(sluten) | |||
** Vokaler dubbleras om en öppen stavelse efterföljs av två eller flera konsonanter. Detta för att indikera att den första konsonanten i klustret inleder nästföljande stavelse. | ** Vokaler dubbleras om en öppen stavelse efterföljs av två eller flera konsonanter. Detta för att indikera att den första konsonanten i klustret inleder nästföljande stavelse. | ||
**: [[ϲἱἱϥϛαω]] -> ϲἱἱ|ϥϛαω -> (öppen)|(öppen) | **: [[ϲἱἱϥϛαω]] -> ϲἱἱ|ϥϛαω -> (öppen)|(öppen) | ||
**: [[οονσαϛ]] -> οο|νσαϛ -> (öppen)|(sluten) | |||
==Betoning och Vokallängd== | ==Betoning och Vokallängd== | ||
Stavelser i Gonjoniska kan antingen vara betonade eller obetonade. Ett svensk exempel är ordet ''apelsin'' som består av tre stavelser ap|el|sin, där ''sin'' är betonad och resterande är obetonade. Ett ord kan ha flera betonade stavelser i Gonjoniska, vilket oftast förekommer i sammansatta ord ([[βἁνθωγασδ|βἁνθωγασδα]] har betoning på både βἁν och γασ). Ett ord kan även sakna betonade stavelser, vilket ofta förekommer för kasus i partikelform (exempelvis [[νὰ]]). | Stavelser i Gonjoniska kan antingen vara betonade eller obetonade. Ett svensk exempel är ordet ''apelsin'' som består av tre stavelser ap|el|sin, där ''sin'' är betonad och resterande är obetonade. Ett ord kan ha flera betonade stavelser i Gonjoniska, vilket oftast förekommer i sammansatta ord ([[βἁνθωγασδ|βἁνθωγασδα]] har betoning på både βἁν och γασ). Ett ord kan även sakna betonade stavelser, vilket ofta förekommer för kasus i partikelform (exempelvis [[νὰ]]). | ||
I regel betonas den första stavelsen i ordet som inte är ett prefix, men undantag finns. Om ordet är sammansatt gäller regeln för varje komponent av sammansättningen. | |||
* ''ορνενε'' stavelseuppdelas som '''ορ'''|νε|νε med betoning på ''ορ'' (enl. regeln att första stavelsen betonas om inget annat indikeras) | |||
* ''αϧκώκαω'' stavelseuppdelas som α|'''ϧκώ'''|καω med betoning på ''ϧκώ'' (enl. regeln att stavelsen(rna) med akut accent betonas) | |||
* ''νονὀφαω'' stavelseuppdelas som νο|'''νὁ'''|φαω med betoning på ''νὁ'' (enl. regeln att en stavelse med daciavokal måste vara betonad) | |||
* ''γυσυισε'' stavelseuppdelas som γυ|'''συι'''|σε med betoning på ''συι'' (enl. regeln att prefix som [[γυ-]] inte betonas, därefter betonas första stavelsen i ordet. | |||
** Ett ord vars första stavelse sammanfaller med ett prefix, men som inte är ett prefix i just detta fall kan stavas med akut accent på sin första stavelse för att betona att stavelsen inte är ett prefix och bör betonas. Ergo, ''γυσομα'' kan stavas ''γύσομα'' för att indikera att betoningen ligger på ''γυ'' (som råkar sammanfalla med ett prefix). | |||
Huruvida en stavelse är betonad har fonologiska konsekvenser utöver betoningen i sig, i synnerhet över vokallängd och vilka vokaler som får användas. | Huruvida en stavelse är betonad har fonologiska konsekvenser utöver betoningen i sig, i synnerhet över vokallängd och vilka vokaler som får användas. | ||
Rad 162: | Rad 173: | ||
* En obetonad stavelse kan inte skrivas med en av vokalerna med dacia över sig (Ἀἀ Ἐἐ Ἰἰ Ὀὀ Ὑὐ eller Ὠὠ), då dessa är svåra att särskilja från sina varianter utan dacia utan betoning. Med det sagt så kan fonemen som förknippas med daciavokalerna användas allofont när stavelesen är obetonad. Sannlingen ligger ofta någonstans mittemellan. | * En obetonad stavelse kan inte skrivas med en av vokalerna med dacia över sig (Ἀἀ Ἐἐ Ἰἰ Ὀὀ Ὑὐ eller Ὠὠ), då dessa är svåra att särskilja från sina varianter utan dacia utan betoning. Med det sagt så kan fonemen som förknippas med daciavokalerna användas allofont när stavelesen är obetonad. Sannlingen ligger ofta någonstans mittemellan. | ||
===Kortfattat om vokallängd=== | |||
* | Vokaler är i regel korta. De är endast långa om de tillhör en betonad och öppen stavelse. | ||
* Den är betonad om stavelsen är först, om vokalen har dacia ''ὸ'' eller akut accent ''ό''. | |||
* Den är öppen om vokalen följs av högst en konsonant (som i ''χυλε'') eller om vokalen dubbleras (som i första stavelsen i ''οονσαϛ''). | |||
* | |||
== | ==Semivokaler== | ||
* Ι och Ω kan vara både semivokaler och vokaler beroende på deras position i stavelsen. Exempelvis i [[νιτταλαω]] ('νιτ|τα|λαω) används den som vokal med uttal [i] och i [[βὡσσιαϛ]] ('φὡσ|σιαϛ). där den används som semivokal med uttal [j]. Detta är i vanligtvis entydigt då ett Ι eller Ω framför en annan vokal indikerar att det är en semivokal medan ett Ι eller Ω som inte följs av andra vokaler indikerar att det är en vokal. När dessa komibneras med varandra är det också tydligt att den första av dem är semivokal, medan den andra är vokalen. ("ιω" uttalas [ju] och "ωι" uttalas [wi]). Att försöka representar fonemen [ji] och [wu] kan dock skapa konflikter, så ιι och ωω enligt stavningregler indikerar att stavelsen är lång då den följs av ett klusilkluster. Därmed används diakritiska tecken för att representera dessa fonem, där [ji] representeras av Ϊϊ och [wu] av ¨Ω¨ω. | * Ι och Ω kan vara både semivokaler och vokaler beroende på deras position i stavelsen. Exempelvis i [[νιτταλαω]] ('νιτ|τα|λαω) används den som vokal med uttal [i] och i [[βὡσσιαϛ]] ('φὡσ|σιαϛ). där den används som semivokal med uttal [j]. Detta är i vanligtvis entydigt då ett Ι eller Ω framför en annan vokal indikerar att det är en semivokal medan ett Ι eller Ω som inte följs av andra vokaler indikerar att det är en vokal. När dessa komibneras med varandra är det också tydligt att den första av dem är semivokal, medan den andra är vokalen. ("ιω" uttalas [ju] och "ωι" uttalas [wi]). Att försöka representar fonemen [ji] och [wu] kan dock skapa konflikter, så ιι och ωω enligt stavningregler indikerar att stavelsen är lång då den följs av ett klusilkluster. Därmed används diakritiska tecken för att representera dessa fonem, där [ji] representeras av Ϊϊ och [wu] av ¨Ω¨ω. | ||
** Exempel: [[εινι|εινια]] har en rot εινι- och om substantivet inklineras med -ι kommer det stavas εινϊ (inte εινιι) | ** Exempel: [[εινι|εινια]] har en rot εινι- och om substantivet inklineras med -ι kommer det stavas εινϊ (inte εινιι) | ||