Appendix:Verb
Översikt
rot|(modus)|tempus
Aspekt
Uttrycks med hjälp av ett adverb
- Inchoative (att påbörja ett verb) ικσι
- Jag börjar läsa- Οϧ ικσι σομο
- Perfekt (avslutad) ταν
- Kombinerat med gnomisk: perfekt,
- Jag har läst εν bok - Οϧ νοϙϙωασεν ταν σομο
- Kombinerat med äkta preses, att man håller på att avsluta något
- Jag läser klart en bok - Οϧ νοϙϙωασεν ταν σομαι
- Kombinerat med gnomisk: perfekt,
- Habituativ αωσεν
- Jag brukar läsa- Οϧ αωσεν σομο
Här skulle man kunna uttrycka om en handling är pågående, avslutad, upprepad eller tillfällig. Antingen via böjningar, affix eller adverb.
Modus
- (--) - Indikativ. (Οϧ ιν ϙο = Jag älskar dig)
- (-εη-) - Subjunktiv/Konditionalis
- (-ειλ-) - Opativ/Desiderativ/Volativ (vilja/önska) (Οϧ ιν ϙειλο = Jag vill älska sig)
- (-οχ-) - Jussiv/Necessative (vara tvungen till/måste) (Οϧ ιν ϙοχο = Jag måste älska dig)
- (-αγ-) - Potentialis (kunna) (Οϧ ιν ϙαγο = Jag kan älska dig)
- (-ωπ-) - Dubitativ/Inferialis (sanningshalten är ifrågasatt) (Οϧ ιν ϙωπο = Jag kanske älskar henne)
- (-ιαωη-) Permissiv/Hortativ (låt oss...) (Οϧ ιν ϙιαωηο = Jag tillåter mig själv att älska dig)
- (-ωμ-) Permissiv/Hortativ, extern (att få...) (Οϧ ιν ϙωμο = Jag får älska dig (någon annan tillåter mig))
- (-ωκερ-) - Admirativ (Οϧ ιν ϙωκερο = Jag älskar dig, lol no)
- (-ερ-) - Imperativ (Ον ϙερο = Älska mig!
Tempus
Tempusböjningar har i regel grav accent för att indikera för läsaren att det rör sig om ett verb.
- (-αω), infinitiv
- (-ὸ), gnomisk presens/allmänt tempus när tiden satsen inträffar inte är relevant eller känt
- (-ὰι), äkta presens, det här händer just nu
- (-ὰ), preteritum/perfekt (allmänt dåtid utan information huruvida handlingen är "avslutad" vilket skiljer preteritum och perfekt i svenska
- (-ὶ), futurum
Kasus
Samma kasus som i substantiv kan användas för verb när de används
Negationsprefix
- (πυ-)
Frågepartikel
- ϣυ efter verbet, med bindesträck emellan
Bisatser
Bisatser skapas när en sats ingår som satsdel i en annan sats.
- "Jag såg [att fågeln flög]" - [att fågeln flög] är bisatsen i huvudsatsen
När ett substantiv fungerar som en satsdel indikeras substantivets funktion i satsen med en kasusböjning. Det kasus som satsdelen med bisatsen har indikeras trippelt med en kasuspartikel, ett participprefix γο(η)- på verbet och ett kasussuffix på verbet. Bisatsen får gärna vara den sista satsdelen i meningen för att minska förvirring mellan delarna i bisatsen och huvudsatsen. Konstruera gärna inte för många nästlade bisatser i en mening.
- Jag såg att fågeln flög - Οϧ υνα νὰ ορνενεϧ γοηαϣετὰν
- Vi kan inte träffas eftersom jag har COVID-19 - Ὁϧ πυμωϧαγο λὰ οϧ νὰ ΚΟΒΙΔ-19 γοδβεδδὸλ
Ordföljden i bisatsen kan avgöra vad som betonas. Verbet skal dock alltid vara sist. Annars gäller samma grammatiska regler i bisatsen som i huvudsatsen
- Jag önskar att du äter - Οϧ υϛὸ νὰ ιϧ γονιτταλὸν
- Jag önskar att du har ätit - Οϧ υϛὸ νὰ ιϧ ταν γονιτταλὸν
Relativsatser
- "Jag såg mannen som åt korv - [som åt korv] är relativsatsen i huvudsatsen
- "Jag såg mannen som åt korv" - "Οϧ υνα νὰ βωρσδαν γονιτταλὰν"