3 968
redigeringar
Simon (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
Simon (diskussion | bidrag) |
||
Rad 518: | Rad 518: | ||
Det finns ingen regel om vilka konsonanter som kan ingå i ett konsonantkluster, så länge det "går att uttala" (ett extremt exempel är [[εκσπλοδαω]] (εκ|σπλο|δαω) där den andra stavelsen inleds med ett kluster av tre konsonanter). Semivokal kan användas i alla stavelser förutom att ''ι'' inte får användas som semivokal när den sista konsonanten i det inledande konsonantklustret är patal (''ϣ'', ''ϲ'', ''χ'' eller ''ἡ''). Orsaken är att det praktiska uttalet knappt förändras av tillägget av semivokalen och tvetydigheter i stavningen undviks genom denna restriktion. (fite me on this, Niklas!). Notera samma vokal kan användas både som semivokal och vokal i samma stavelse, vilket dock stavas på ett speciellt sätt för att undvika ihopblandning med ett annat syfte att dubblera vokaler, vilket kommer beskrivas senare. Därmed stavas fonemet [ji] ''ϊ'' istället för ''ιι'' och fonemet [wu] stavas ''ϋ'' istället för ''ωω''. Dubblerade vokaler fyller ett annat syfte som kommer beskrivas senare. Diftongvokalen är antingen ι eller ω. Dessa kan inte används som diftongsvokaler om huvudvokalen är någon av dessa. Avslutande konsonanter får endast förekomma ifall nästa stavelse har en inledande konsonantkluster. I ett ords sista stavelse undviker vi helst klusiler (''π'', ''δ'', ''τ'', ''ϲ'', ''κ'' eller ''ϙ'') som avslutande konsonant er då detta låter ogonjoniskt. Helt ok för sena låneord dock. | Det finns ingen regel om vilka konsonanter som kan ingå i ett konsonantkluster, så länge det "går att uttala" (ett extremt exempel är [[εκσπλοδαω]] (εκ|σπλο|δαω) där den andra stavelsen inleds med ett kluster av tre konsonanter). Semivokal kan användas i alla stavelser förutom att ''ι'' inte får användas som semivokal när den sista konsonanten i det inledande konsonantklustret är patal (''ϣ'', ''ϲ'', ''χ'' eller ''ἡ''). Orsaken är att det praktiska uttalet knappt förändras av tillägget av semivokalen och tvetydigheter i stavningen undviks genom denna restriktion. (fite me on this, Niklas!). Notera samma vokal kan användas både som semivokal och vokal i samma stavelse, vilket dock stavas på ett speciellt sätt för att undvika ihopblandning med ett annat syfte att dubblera vokaler, vilket kommer beskrivas senare. Därmed stavas fonemet [ji] ''ϊ'' istället för ''ιι'' och fonemet [wu] stavas ''ϋ'' istället för ''ωω''. Dubblerade vokaler fyller ett annat syfte som kommer beskrivas senare. Diftongvokalen är antingen ι eller ω. Dessa kan inte används som diftongsvokaler om huvudvokalen är någon av dessa. Avslutande konsonanter får endast förekomma ifall nästa stavelse har en inledande konsonantkluster. I ett ords sista stavelse undviker vi helst klusiler (''π'', ''δ'', ''τ'', ''ϲ'', ''κ'' eller ''ϙ'') som avslutande konsonant er då detta låter ogonjoniskt. Helt ok för sena låneord dock. | ||
===Betoning=== | |||
Stavelser i Gonjoniska kan antingen vara betonade eller obetonade. Ett svensk exempel är ordet ''apelsin'' som består av tre stavelser a|pel|sin, där ''sin'' är betonad och resterande är obetonade. Ett ord kan ha flera betonade stavelser i Gonjoniska, vilket oftast förekommer i sammansatta ord ([[βἁνθωγασδα]] har betoning på både βἁν och γασ). Ett ord kan även sakna betonade stavelser, vilket förekommer bland annat för kasus i partikelform (exempelvis [[νὰ]]) men även vissa andra ord (exempelvis [[κὶδοκο]]). | |||
Om inget annat indikeras betonas den första stavelsen som inte är ett prefix och resterande stavelser betonas inte. Om betoning indikeras explicit med akut accent eller dacia kommer denna stavelse betonas istället för den första. Ifall flera stavelser ska betonas i ett icke-sammansatt ord kommer det att explicit indikeras med akut accent eller dacia för varje betonad stavelse, inklusive den första ifall den ska betonas. Ifall en stavelse som annars hade betonats ''inte'' ska betonas kommer detta indikeras med grav accent. | |||
* ''ορνενε'' stavelseuppdelas som '''ορ'''|νε|νε med betoning på ''ορ'' (enl. regeln att första stavelsen betonas om inget annat indikeras) | |||
* ''αϧκώκαω'' stavelseuppdelas som α|'''ϧκώ'''|καω med betoning på ''ϧκώ'' (enl. regeln att stavelsen med akut accent betonas) | |||
* ''νονὀφαω'' stavelseuppdelas som νο|'''νὁ'''|φαω med betoning på ''νὁ'' (enl. regeln att en stavelse med daciavokal måste vara betonad) | |||
* ''δελααπλαϛ'' stavelseuppdelas som δε|'''λαα'''|πλαϛ med betoning på ''λαα'' (enl. regeln om att en stavelse med dubblerad vokal alltid är öppen och betonad) | |||
* ''γυσυισε'' stavelseuppdelas som γυ|'''συι'''|σε med betoning på ''συι'' (enl. regeln att prefix som [[γυ-]] inte betonas, därefter betonas första stavelsen i ordet. | |||
** Ett ord vars första stavelse sammanfaller med ett prefix, men som inte är ett prefix i just detta fall kan stavas med akut accent på sin första stavelse för att betona att stavelsen inte är ett prefix och bör betonas. Ergo, ''γυσομα'' kan stavas ''γύσομα'' för att indikera att betoningen ligger på ''γυ'' (som råkar sammanfalla med ett prefix). | |||
För sammansatta ord appliceras betoningsreglerna på varje lexem som utgör det sammansatta ordet, vilket leder till ord med flera betoningar. | |||
===Öppna och slutna stavelser=== | ===Öppna och slutna stavelser=== | ||
Rad 535: | Rad 548: | ||
**: [[οονσαϛ]] -> οο|νσαϛ -> (öppen)|(sluten) | **: [[οονσαϛ]] -> οο|νσαϛ -> (öppen)|(sluten) | ||
=== | ===Vokallängd=== | ||
Huruvida en stavelse är betonad har fonologiska konsekvenser utöver betoningen i sig, i synnerhet över vokallängd och vilka vokaler som får användas. | Huruvida en stavelse är betonad har fonologiska konsekvenser utöver betoningen i sig, i synnerhet över vokallängd och vilka vokaler som får användas. | ||
* En obetonad stavelse som inte avslutar ett ord är alltid öppen, dvs kan inte ha en avslutande konsonant | * En obetonad stavelse som inte avslutar ett ord är alltid öppen, dvs kan inte ha en avslutande konsonant |