3 968
redigeringar
Appendix:Fonologi, Ortografi och Stavelseuppdelning: Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Appendix:Fonologi, Ortografi och Stavelseuppdelning (visa wikitext)
Versionen från 1 maj 2021 kl. 09.56
, 1 maj 2021 kl. 09.56→Kortfattat om vokallängd
Simon (diskussion | bidrag) |
Simon (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 175: | Rad 175: | ||
===Kortfattat om vokallängd=== | ===Kortfattat om vokallängd=== | ||
Vokaler är i regel korta. De är endast långa om de tillhör en stavelse som är både betonad och öppen. | Vokaler är i regel korta. De är endast långa om de tillhör en stavelse som är både betonad och öppen. | ||
* | * Man kan se att en stavelse är betonad om stavelsen är den första i ordet (utan att grav accent ''ὸ'' används på vokalen), om vokalen har dacia ''ὸ'' eller akut accent ''ό''. | ||
* | * Man kan se att en stavelse är öppen om vokalen följs av högst en konsonant (som i de två stavelserna i ''χυλε'') eller om vokalen dubbleras (som i första stavelsen i ''οονσαϛ''). | ||
** Om endast ett av dessa krav uppfylls är vokalen fortfarande kort. Det kanoniska exemplet är ''λυκκα'', som består av två korta vokaler. Den första stavelsen är betonad men sluten, den andra stavelsen är öppen men obetonad. | |||
==Semivokaler== | ==Semivokaler== | ||
* Ι och Ω kan vara både semivokaler och vokaler beroende på deras position i stavelsen. Exempelvis i [[νιτταλαω]] ('νιτ|τα|λαω) används den som vokal med uttal [i] och i [[βὡσσιαϛ]] ('φὡσ|σιαϛ). där den används som semivokal med uttal [j]. Detta är i vanligtvis entydigt då ett Ι eller Ω framför en annan vokal indikerar att det är en semivokal medan ett Ι eller Ω som inte följs av andra vokaler indikerar att det är en vokal. När dessa komibneras med varandra är det också tydligt att den första av dem är semivokal, medan den andra är vokalen. ("ιω" uttalas [ju] och "ωι" uttalas [wi]). Att försöka representar fonemen [ji] och [wu] kan dock skapa konflikter, så ιι och ωω enligt stavningregler indikerar att stavelsen är lång då den följs av ett klusilkluster. Därmed används diakritiska tecken för att representera dessa fonem, där [ji] representeras av Ϊϊ och [wu] av ¨Ω¨ω. | * Ι och Ω kan vara både semivokaler och vokaler beroende på deras position i stavelsen. Exempelvis i [[νιτταλαω]] ('νιτ|τα|λαω) används den som vokal med uttal [i] och i [[βὡσσιαϛ]] ('φὡσ|σιαϛ). där den används som semivokal med uttal [j]. Detta är i vanligtvis entydigt då ett Ι eller Ω framför en annan vokal indikerar att det är en semivokal medan ett Ι eller Ω som inte följs av andra vokaler indikerar att det är en vokal. När dessa komibneras med varandra är det också tydligt att den första av dem är semivokal, medan den andra är vokalen. ("ιω" uttalas [ju] och "ωι" uttalas [wi]). Att försöka representar fonemen [ji] och [wu] kan dock skapa konflikter, så ιι och ωω enligt stavningregler indikerar att stavelsen är lång då den följs av ett klusilkluster. Därmed används diakritiska tecken för att representera dessa fonem, där [ji] representeras av Ϊϊ och [wu] av ¨Ω¨ω. | ||
** Exempel: [[εινι|εινια]] har en rot εινι- och om substantivet inklineras med -ι kommer det stavas εινϊ (inte εινιι) | ** Exempel: [[εινι|εινια]] har en rot εινι- och om substantivet inklineras med -ι kommer det stavas εινϊ (inte εινιι) | ||