Appendix:Fonologi, Ortografi och Stavelseuppdelning
Ortografi
Gonjoniska skrivs med en modifierad version av det grekiska alfabetet, inklusive nÃ¥gra tecken som inte används i modern grekiska samt en del inlÃ¥nade koptiska tecken. Det här är alfabetet: Îα Îβ Îγ Îδ Îε ÏÏ Îη Îθ Îι Îκ Îλ Îμ Îν Îο Î Ï ÏÏ Î¡Ï Î£Ï Ï¹Ï² Î¤Ï Î¥Ï Î¦Ï Î§Ï Î¨Ï Î©Ï Ï¢Ï£ Ϥϥ Ϧϧ, där ΠΠΠΠΥ Ω är vokaler och ΠΩ även är semivokaler beroende pÃ¥ sammanhang. Därtill används ÏÏ för att stava specifika ord, men den anses inte ingÃ¥ i alfabetet. Gonjoniska har en grund ortografi, vilket betyder att varje grafem motsvarar i regel ett fonem och vice versa, vanliga undantag är I och Ω som kan uttalas som snarlika semivokalvarianter.
Diakritiska tecken förekommer. De är i ökande grad av frivillighet:
- Dacia (á¼á¼ á¼á¼ Ἰἰ á½á½ á½á½ ὨὠἩἡ) indikerar ett snarlikt men särskiljt uttal för en bokstav (främst vokaler men även Ἡἡ förekommer, Ῥῥ teoretiskt möjlig men idag inte använd).
- Diaeresis (ÎªÏ Â¨Î©Â¨Ï) används för att särskilja bokstävernas användning som vokal eller semivokal, där detta inte framgÃ¥r av sammanhanget.
- Akut accent (Îά ÎÎ Îί ÎÏ ÎÏ ÎÏ) indikerar betonad stavelsen i ett ord, där detta inte framgÃ¥r av sammanhanget.
- Grav accent (Ὰὰ á¿á½² á¿á½¶ Ὸὸ Ὺὺ Ὼὼ) indikerar obetonad stavelsen i ett ord, där detta inte framgÃ¥r av sammanhanget.
- Iota subskript (Í Î£Ï) indikerar ett tvingat tonat uttal, där detta inte normalt appliceras (se fonologi)
Flera diakritiska tecken kan inte kombineras på en bokstav, vilket inte heller ska behövas då exempelvis dacia även tvingar betoning implicit (återkommer till det senare i artikeln).
Fonologi
Gonjoniska har ett brett urval av fonem. Nedan tabuleras de tillgängliga fonemen tillsammans med dess ortografiska representation. Inom parantes finns latinsk translitteration, där minst en version även representerar var den Gonjoniska bokstaven kan matas in från ett Svenskt tangentbord med Gonjonisk inställning.
Konsonanter
Många konsonanter i tabellen nedan kan antingen uttalas i sin tonade eller otonade form. Detta beror på i vilket sammanhang konsonanten förekommer, men tonade och otoande versioner av konsonantersom i övrigt har samma egenskaper är i praktiken allofoner. Det går att notera tvingad toning av en konsonant med iota subskript (se sektionen ovan). Samtliga konsonanter är oaspirerade.
| Bilabiala | Labidodent. | Dentala | Alveolara | Retroflexa | Palatala | Velara | Glottala | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Nasaler | μ [m] (m) | ν [n] (n) | Ï [ɳ] (Å/b) | Ï£ [ɲ] (ñ/j) | ϧ [Å] (Å/x) | |||
| Klusiler | Ï [p/b] (p) | δ [t/d] (d) | Ï [Ê/É] (t) | ϲ [c/É] (c) | κ [k/g] (k) | Ï [Ê] (q) | ||
| Frikativor | Ï [ɸ/β] (f) | β [f/v] (v) | θ [θ/ð] (þ/w) | Ï [s/z] (s) | Ï¥ [Ê/Ê] (Å/sj) | Ï [ç/Ê] (ç/z) | γ [x/É£] (g) | η [h] (h) |
| Laterala approximanter | λ [l/É«â ] (l) | ἡ [Ê] (Å/lj) | ||||||
| Flappar | Ï [ɾ] (r) |
(Î uttalas som ett mörkt L (É«) efter á¼ och á½.)
Vokaler
| α [a], | á¼ [É], | ε [É], | á¼ [e], | ι [i], | á¼° [y], | ο [o], | á½ [É], | Ï [É], | á½ [ɨ], | Ï [u], | á½ [Ê~ɵ] |
Semivokaler
Två vokalbokstäver kan användas som semivokaler beroende på sammanhang, dessa är:
| ι [j], | Ï [w], |
Stavelseuppdelnging och Vokallängd
Ord kan delas upp i en eller flera stavelser. Det som definierar en stavelse i ett Gonjoniskt ord är antal sammanhängande vokalkluster. Exempelvis ordet ÏÏÏ Î´Î±Ï har tvÃ¥ stavelser dÃ¥ den har tvÃ¥ vokalkluster Ï och Î±Ï och tvÃ¥ stavelser ÏÏÏ |δαÏ.
En stavelse består alltid av en en vokal. En stavelse som inte inleder ett ord måste inledas av minst en konsonant eller en semivokal. Därtill finns ett antal komponenter som kan ingå i en stavelse, men som inte måste.
| Konsonantkluster | Semivokal | Vokal | Diftongvokal | Avslutande konsonant |
En stavelse som saknar avslutande konsonant kallas för en öppen stavelse. En stavelse som har en avslutande konsonant kallas för en stängd stavelse.
==Betoning