Appendix:Verb

Översikt

rot|(modus)|tempus

Aspekt

Uttrycks med hjälp av ett adverb

• Inchoative (att påbörja ett verb) ικσι

  • Jag börjar läsa- Οϧ ικσι σομο

• Perfekt (avslutad) ταν
  • Kombinerat med gnomisk: perfekt,

    Jag har läst εν bok - Οϧ νοϙϙωασεν ταν σομο

  • Kombinerat med äkta preses, att man håller på att avsluta något

    Jag läser klart en bok - Οϧ νοϙϙωασεν ταν σομαι

• Habituativ αωσεν

  • Jag brukar läsa- Οϧ αωσεν σομο

Här skulle man kunna uttrycka om en handling är pågående, avslutad, upprepad eller tillfällig. Antingen via böjningar, affix eller adverb.

Modus

Irrealis mood

• (--) - Indikativ. (Οϧ ιν ϙο = Jag älskar dig)
• (-εη-) - Subjunktiv/Konditionalis
• (-ειλ-) - Opativ/Desiderativ/Volativ (vilja/önska) (Οϧ ιν ϙειλο = Jag vill älska sig)
• (-οχ-) - Jussiv/Necessative (vara tvungen till/måste) (Οϧ ιν ϙοχο = Jag måste älska dig)
• (-αγ-) - Potentialis (kunna) (Οϧ ιν ϙαγο = Jag kan älska dig)
• (-ωπ-) - Dubitativ/Inferialis (sanningshalten är ifrågasatt) (Οϧ ιν ϙωπο = Jag kanske älskar henne)
• (-ιαωη-) Permissiv/Hortativ (låt oss...) (Οϧ ιν ϙιαωηο = Jag tillåter mig själv att älska dig)
• (-ωμ-) Permissiv/Hortativ, extern (att få...) (Οϧ ιν ϙωμο = Jag får älska dig (någon annan tillåter mig))
• (-ωκερ-) - Admirativ (Οϧ ιν ϙωκερο = Jag älskar dig, lol no)
• (-ερ-) - Imperativ (Ον ϙερο = Älska mig!

Tempus

Tempusböjningar har i regel grav accent för att indikera för läsaren att det rör sig om ett verb.

• (-αω), infinitiv
• (-ὸ), gnomisk presens/allmänt tempus när tiden satsen inträffar inte är relevant eller känt
• (-ὰι), äkta presens, det här händer just nu
• (-ὰ), preteritum/perfekt (allmänt dåtid utan information huruvida handlingen är "avslutad" vilket skiljer preteritum och perfekt i svenska
• (-ὶ), futurum

Kasus

Samma kasus som i substantiv kan användas för verb när de används

Negationsprefix

• (πυ-)

Frågepartikel

• ϣυ efter verbet, med bindesträck emellan

Bisatser

Bisatser skapas när en sats ingår som satsdel i en annan sats.

• "Jag såg [att fågeln flög]" - [att fågeln flög] är bisatsen i huvudsatsen

När ett substantiv fungerar som en satsdel indikeras substantivets funktion i satsen med en kasusböjning. Det kasus som satsdelen med bisatsen har indikeras trippelt med en kasuspartikel, ett participprefix γο(η)- på verbet och ett kasussuffix på verbet. Bisatsen får gärna vara den sista satsdelen i meningen för att minska förvirring mellan delarna i bisatsen och huvudsatsen. Konstruera gärna inte för många nästlade bisatser i en mening.

• Jag såg att fågeln flög - Οϧ υνα νὰ ορνενεϧ γοηαϣετὰν
• Vi kan inte träffas eftersom jag har COVID-19 - Ὁϧ πυμωϧαγο λὰ οϧ νὰ ΚΟΒΙΔ-19 γοδβεδδὸλ

Ordföljden i bisatsen kan avgöra vad som betonas. Verbet skal dock alltid vara sist. Annars gäller samma grammatiska regler i bisatsen som i huvudsatsen

• Jag önskar att du äter - Οϧ υϛὸ νὰ ιϧ γονιτταλὸν
• Jag önskar att du har ätit - Οϧ υϛὸ νὰ ιϧ ταν γονιτταλὸν

Relativsatser

Relativsatser uppstår när man vill använda en sats som ett attribut till en satsdel i en huvudsats

• "Jag såg mannen som åt korv - [som åt korv] är relativsatsen i huvudsatsen, vilket är ett attribut till mannen.