Appendix:Fonologi, Ortografi och Stavelseuppdelning: Skillnad mellan sidversioner

Det finns ingen regel om vilka konsonanter som kan ingå i ett konsonantkluster, så länge det "går att uttala" (ett extremt exempel är [[εκσπλοδαω]] (εκ|σπλο|δαω) där den andra stavelsen inleds med ett kluster av tre konsonanter). Semivokal kan användas i alla stavelser förutom att ''ι'' inte får användas som semivokal när den sista konsonanten i det inledande konsonantklustret är patal (''ϣ'', ''ϲ'', ''χ'' eller ''ἡ''). Orsaken är att det praktiska uttalet knappt förändras av tillägget av semivokalen och tvetydigheter i stavningen undviks genom denna restriktion. (fite me on this, Niklas!). Notera samma vokal kan användas både som semivokal och vokal i samma stavelse, vilket dock stavas på ett speciellt sätt för att undvika ihopblandning med ett annat syfte att dubblera vokaler, vilket kommer beskrivas senare. Därmed stavas fonemet [ji] ''ϊ'' istället för ''ιι'' och fonemet [wu] stavas ''ϋ'' istället för ''ωω''. Dubblerade vokaler fyller ett annat syfte som kommer beskrivas senare. Diftongvokalen är antingen ι eller ω. Dessa kan inte används som diftongsvokaler om huvudvokalen är någon av dessa. Den avslutande konsonanten har inga restriktioner, förutom i ett ords sista stavelse där vi helst undviker klusiler (''π'', ''δ'', ''τ'', ''ϲ'', ''κ'' eller ''ϙ'') då detta låter ogonjoniskt. Helt ok för sena låneord dock.

* En stavelse utan avslutande konsonant är öppen. Detta är uppenbart när stavelsen avslutar ordet, men en vokal som följs av endast en konsonant tillhör också en öppen stavelse, då varje stavelse måste inledas av en konsonant så denna konsonant tillhör entydigt nästa stavelse.

* En stavelse med en avslutande konsonant är sluten. Detta är uppenbart när stavelsen avslutar ordet. Οm en vokal följs av två eller flera konsonanter i mitten avett ord kommer den första av konsonanterna i regel tillhöra den förgående stavelsen och resten tillhöra den efterföljande stavelsen.