ϲεσκωκι

Etymologi

Från Lånat från tjeckiska český (tjeckisk) + -ωκι (“"-ska", språk”)

Substantiv

ϲεσκωκι (ϲεσκωκι)

1. tjeckiska (språk)

Deklination

Inflektion
	Verbkasus									Substantivkasus
Kasuslös form	Absolutiv	Ergativ	Dativ	Lokativ	Ablativ	Instrumentalis	Abessiv	Essiv formal	Kausativ	Genitiv	Essiv-modal	Komitativ
ϲεσκωκι	ϲεσκωκιν	ϲεσκωκιϧ	ϲεσκωκισ	ϲεσκωκιμ	ϲεσκωκιϥ	ϲεσκωκιφ	ϲεσκωκιθ	ϲεσκωκιγ	ϲεσκωκιλ	ϲεσκωκιβ	ϲεσκωκιχ	ϲεσκωκιρ