δωεϥι

ΣΔ σἁγωδωεϥι	Δ δωεϥι
Σ σἁγι		Β βὁϣἡι
	Π πἱροϛι

Etymologi

Lånat från irländska tuaisceart (norr)

Substantiv

δωεϥι (δωεϥι)

1. norr, nord

Deklination

Inflektion
	Verbkasus									Substantivkasus
Kasuslös form	Absolutiv	Ergativ	Dativ	Lokativ	Ablativ	Instrumentalis	Abessiv	Essiv formal	Kausativ	Genitiv	Essiv-modal	Komitativ
δωεϥι	δωεϥιν	δωεϥιϧ	δωεϥισ	δωεϥιμ	δωεϥιϥ	δωεϥιφ	δωεϥιθ	δωεϥιγ	δωεϥιλ	δωεϥιβ	δωεϥιχ	δωεϥιρ

Se även

• δωεϥλαϛ (“nordlig”)