βἁνθαϛ

Adjektiv

βἁνθαϛ (βἁνθαϛ)

1. låg (tonhöjd)
2. sällan förekommande, sällsynt, ovanlig
3. harmonisk, lugn, djup (bildligt)

Deklination

Positiv	Negativ	Superlativ	Komparativ	Ekvitativ	Adverbform
βἁνθαϛ	βἁνθυϛ	βἁνθοϛ	βἁνθεϛ (+ genitiv)	βἁνθαϛ (+ essiv)	βἁνθαγ

Se även

χλιϥαϛ (“hög tonhöjd/ilande”)