ρομὑνωκι

Etymologi

Från Lånat från rumänska român (romänsk) + -ωκι (“"-ska", språk”)

Substantiv

ρομὑνωκι (ρομὑνωκι)

1. rumänska (språk)

Deklination

Inflektion
	Verbkasus									Substantivkasus
Kasuslös form	Absolutiv	Ergativ	Dativ	Lokativ	Ablativ	Instrumentalis	Abessiv	Essiv formal	Kausativ	Genitiv	Essiv-modal	Komitativ
ρομὑνωκι	ρομὑνωκιν	ρομὑνωκιϧ	ρομὑνωκισ	ρομὑνωκιμ	ρομὑνωκιϥ	ρομὑνωκιφ	ρομὑνωκιθ	ρομὑνωκιγ	ρομὑνωκιλ	ρομὑνωκιβ	ρομὑνωκιχ	ρομὑνωκιρ