βἑ

Substantiv

βἑ (βἑ)

1. något, någonting, någon, några, någonsin (med lokativ)

   Jag gillar några yoghurtsorter - Οϧ ἡωχκραϣωρὡκαν βἑχ ἱτὸ

   Den korta mannen känner någon - Φοσοϧ κρυχαϛ βἑν ϛοωφὸ

Deklination

Inflektion
	Verbkasus									Substantivkasus
Kasuslös form	Absolutiv	Ergativ	Dativ	Lokativ	Ablativ	Instrumentalis	Abessiv	Essiv formal	Kausativ	Genitiv	Essiv-modal	Komitativ
βἑ	βἑν	βἑϧ	βἑσ	βἑμ	βἑϥ	βἑφ	βἑθ	βἑγ	βἑλ	βἑβ	βἑχ	βἑρ

Härledningar

Gonjoniska lexem härledda från βἑ‎ (1 S)

βἑμαω