ϛοωφαω

Verb

ϛοωφαω (ϛοωφαω)

1. veta (om), att känna till (en person/ett objekt), att vara bekant med, att vara familjär med

   Jag vet en plats utan fåglar. ― Οϧ ϛοωφο σωαλνεν ορνενυϣ.

Konjugation

	Gnomisk presens	Presens realis	Preteritum	Futurum	Infinitiv
Indikativ	ϛοωφὸ	ϛοωφὰι	ϛοωφὰ	ϛοωφὶ	ϛοωφαω
Subjunktiv	ϛοωφὲ	ϛοωφεηὰι	ϛοωφεηὰ	ϛοωφὲι	ϛοωφεω
Optativ	ϛοωφειλὸ	ϛοωφειλὰι	ϛοωφειλὰ	ϛοωφειλὶ	ϛοωφειλαω
Jussiv	ϛοωφοχὸ	ϛοωφοχὰι	ϛοωφοχὰ	ϛοωφοχὶ	ϛοωφοχαω
Potentialis	ϛοωφαγὸ	ϛοωφαγὰι	ϛοωφαγὰ	ϛοωφαγὶ	ϛοωφαγαω
Dubitativ	ϛοωφωπὸ	ϛοωφωπὰι	ϛοωφωπὰ	ϛοωφωπὶ	ϛοωφωπαω
Permissiv	ϛοωφιαωὸ	ϛοωφιαωὰι	ϛοωφιαωὰ	ϛοωφιαωὶ	ϛοωφιαωαω
Permissiv (extern)	ϛοωφωμὸ	ϛοωφωμὰι	ϛοωφωμὰ	ϛοωφωμὶ	ϛοωφωμαω
Admirativ	ϛοωφωκερὸ	ϛοωφωκερὰι	ϛοωφωκερὰ	ϛοωφωκερὶ	ϛοωφωκεραω
Imperativ	ϛοωφὺ	ϛοωφὺ		ϛοωφὺι

Härledningar

• ϧαϛοωφαω (“???”)
• σαϛοωφαω (“att erkänna (existensen)”)
• ναϛοωφαω (“???”)
• μαϛοωφαω (“???”)
• ραϛοωφαω (“att gå mot”)
• ϥαϛοωφαω (“att urskilja”)
• φαϛοωφαω (“att förutse”)
• γαϛοωφαω (“???”)
• λαϛοωφαω (“att få någon att förstå”)
• βαϛοωφαω (“???”)
• χαϛοωφαω (“att förlåta/ha medkänsla(?)”)
• ϣαϛοωφαω (“att lära känna”)